Uteritt själv med Anneke!

Idag har jag ridit ut själv för första gången på flera år. Jag var inte rädd alls och det känns så härligt! Anneke är tryggheten själv. Hon visade mig vägen när jag inte riktigt visste vilken väg vi skulle ta. I början av turen går ett par kilometer mer eller mindre rakt uppför. När man väl har kommit upp har man en helt fantastisk utsikt. Nästa del gick in en liten bit i blandskog för att sedan svänga in på en mjuk bred stig i bokskogen. Så fint! Sista biten red vi på en grusväg förbi några fina torp och härliga hagmarker. Vi travade några mindre sträckor men höll oss mest till skritt. Jag försökte fokusera mig på kroppen och koppla av så mycket som möjligt. Jag kände mig stel i nacken så jag körde lite nackgympa på hästryggen. Mest fokuserade jag på att vara mjuk och följsam i knä- och fotleder.
En helt fantastisk dag!!

Anneke mår inte riktigt bra..

Idag har jag varit ute på en promenad med Anneke. Hon har ingen större matlust och har inte varit som hon brukar i magen. Hon har ingen feber i alla fall. För att få magen att komma igång normalt så promeneras hon några gånger om dagen. Hon är inte som hon brukar...
I morgon ska jag barnvakta Annas lilla bebis Oscar. Det kommer ett gäng som ska rida men först ska de femkampa så så tar jag hand om Oscar. Ska bli riktigt kul.
Jag passar väl på att åka lite tidigare så jag kan umgås med pållarna först.
Nu längtar jag efter en liten ridtur igen.

Utsläpp fodring och lite corallträning.

Idag var jag uppe tidigt. Håkan och jag åkte till stallet och gav hästarna mat och tog ut inackorderingarna. Det är så roligt att se hur de håller på och kör undan varandra mellan höhögarna. De två inackorderingarna har bara gått ihop med flocken under en vecka så de håller på och testar varnadra för att hita vilken relation de ska ha. Vem som bestämmer och vem som går undan. Man lär sig så himla mycket bara av att stå och titta. Jag och Anneke nöjde oss med lite corallträning. Hon har ett skav bakom höger framben som jag vill att Anna kollar först innan jag rider henne. I och för sig tror jag inte att gjorden kommer så långt fram, men för att vara på den säkra sidan så... En rundcorall är en rund inhägnad kan man säge. Den är ca 15 m i diameter. När vi tränar så går det till så att jag står i mitten och har ett rep eller spö eller något annat i min hand som jag höjer bakom hästen för att få den att gå framåt. Om jag vill att den ska vända så byter jag hand och höjer den framför hästen istället. Enkelt uttryckt. Jag tränar mig på att göra så lite som möjligt för att få hästen att röra på sig och när hästen har uppmärksamheten på mig blir jag stilla. Helst ska då hästen stanna och titta på mig eller komma in till mig i mitten. Det är ett sätt att träna mig själv på att kommunicera med hästarnas kroppsspråk och förhoppningsvis kommer hästen då att låte mig bestämma så småningom. Det är ju helt klart en fördel om hästen känner förtroende för dig och tycker att människan är någon att lita på. De väger ju sina kilon och det är inte så kul när de gör som de vill och man bara hänger med utan att kunna påverka. Det är då olyckorna är framme...
I dag gick det i alla fall jättebra. Anneke kom in, hon flyttade framdelen när jag bad henne bara genom att gå mot henne, hon följde mig när jag gick omkring i corallen. Så det var en bra dag för mig och för henne med hoppas jag :-)

Ritt i Nationalparken!

Äntligen har jag ridit i nationalturen. Premiären gjordes på Annekes rygg tillsammans med en gående Håkan. Tyvärr glömde vi kameran hemma... Men det var så skönt att rida ut en sväng. När vi kom till ett vägskäl ville inte Anneke gå åt samma håll som mig och Håkan. Men med lite hjälp av Håkan så lyssnade hon på oss även om hon inte var särskilt förtjust :-) Vi red åt det hållet en liten bit och sedan vände vi eftersom vi förstod att hon bättre hittade än vi. Så efter en bit på Annekes väg så kom vi hem igen! Turen tog väl någon halvtimme eller lite till. Det är precis lagom för min kropp. Med en annan kropp hade jag gärna gett mig iväg ett par timmar... Men det kommer snart!

Barbacka...

Idag när jag gick ut i hagen kom Anneke nyfiket fram till mig och stacj huvudet i grimman. Jag blev alldeles varm av glädje. Hon är så mysig!
Jag visste inte riktigt om jag skulle rida idag eller "bara" umgås/leka i rundcorallen. Min nacke är inte på sitt bästa humör direkt... Men jag bestämde mig för att rida barbacka så att jag skulle slippa sadla henne. Hon har en westernsadel och den väger en hel del. Jag började med att gå ut i corallen för att se hur hon reagerade på mina rörelser. Hon gick runt lite och kollade på de andra hästarna och spetsade öron. Jag lämnade henne inte ifred förrän hon hade ett öra mot mig som tecken på uppmärksamhet. När jag hade lyckats få hennes uppmärksamhet några gånger så gav hon mig hela sin uppmärksamhet och kom in till mig med ganska lågt huvud.
Sedan gick vi ut på ridbanan och jag fick till bra volter åt höger men i vänstervarv fungerar det inget vidare. Jag travade också några steg och kunde ta upp rörelsen riktigt bra! Så jag hoppade av för att få behålla den braiga känslan.
Efter det tog vi en liten tur till in i corallen och hon följde efter mig hela tiden och gick undan med framdelen när jag sneddade in framför/mot henne.
Ridning och corall-leken tog inte mer än en halvtimme. Men vilken bra halvtimme!

Ibland blir livet inte riktigt som man planerar..

Vi stannar kvar i Skåne och flyttar första maj till Össjö, en liten by en bit utanför Ängelholm. När vi bestämde oss för det så infann sig ett lugn. Då vet jag att valet är rätt.
Hur som helst har jag börjat rida som medryttare på ett haflingersto som är sexton år. Hon är hur ttrevlig som helst. Jag har ridit två gånger på ridbanan och det känns riktigt bra! Innan jag började som medryttare hade jag ett uppehåll på drygt tre månader så kroppen säger ifrån rejält. Men så är det varje gång jag har haft uppehåll så jag vet att det kommer att gå över. I dag ställde jag ut koner som jag red serpentiner emellan och fyra koner i en volt. Det går sådär... Jag ska nog börja med att "bara" rida ut och hitta känslan och följsamheten i sadeln till att börja med. Jag måste också komma igång med träningen av min egen kropp. Det kan hända en hel del negativt på dryga tre månader kan jag upplysa om :-) För jul hade jag gått ner en hel del och var mycket rörligare så jag vet ju att jag kommer dit igen ganska fort bara jag sätter igång.
Jag blir så glad varje gång jag är med hästar och extra glad när jag får rida!