Tips från John!

I morse följde John och Marianne med till stallet för att träffa Edall. Både han och Tyr charmade båda två. Jag red i hagen och tränade lite på det jag och Janet gjorde där för några dagar sedan. John kom med tips när jag travade som hjälpte mig att kontrollera Eddies fart. När jag fått koll på den så tipsade han vidare om hur jag skulle få Edall att jobba mer med bakbenen i traven. Det var verkligen jätteroligt och lärorikt! Jag fick verkligen känna skillnaden på att skjutas upp eller att resa mig upp i lättridningen. Jag fick också träna mig på att sitta upprätt istället för att luta mig framåt och släppa på tyglarna för att inte använda dem som en broms. När min kropp vant sig med ridningen och jag orkar rida lite längre stunder ska jag ta med mig Janet och rida lektion för John. Det ser jag framemot! Jag känner att jag lär känna Edall mer och mer och han lyssnar mer nu så det blir inte lika mycket äta när jag rider nu.. ;-) Han är så underbar denna lilla häst!

Ridit ut själv på edall för första gången

I går var jag ute på en timmestur med Edall alldeles själv! Vi red runt trädstammar, tränade på diagonala hjälper både i skritt och trav. Jag försökte också hålla fokus på min sits, att vara lätt i sadeln och någorlunda balanserad. Edall är så bra eftersom han svarar på alla viktförändringar vare sig de är menade eller inte :-) Det lär jag mig av. Vi skrittade till och med på vägen en bit fast jag tycker att det är obehagligt att rida i trafik. Det är konstigt att jag känner mig så trygg med Eddie. Trygg men inte dumdristig. Jag behöver mer stadga i kroppen och ska banne mig komma igång med träningen igen!
Jag har en dröm om att jag ska kunna köpa mig ett föl men när jag har varit hos Edall så bleknar den drömmen. Jag är så glad och tacksam att jag får rida honom.

Lektion..

Idag hade Janet lektion med mig. Jag red volter där jag skulle flytta på fram/bakdelen. Jag fick träna på att slappna av i sitsen och komm ner med sittbenen. sedan fick jag försöka få Edall att starta med ett givet bakben och försöka stanna mer på bakdelen. Jag fick också träna på att få honom att gå på lite mer med hjälp av att följa med i rörelsen. Edall märker ju att jag provar mig fram och "kör" med mig. Men när jag visade honom att jag faktiskt har med mig spöet och kan peta på bakdelen gick han på lite bättre. Klart att han provar att slippa undan. Han är ju inte dum! Jag behöver verkligen träna upp bålstabiliteten för att orka hålla kroppen på ett så lite betungande sätt som möjligt för Eddie.
Det är så roligt att rida och Janet rider bredvid på Tyr så att jag kan kolla på henne för att sedan göra själv. Kanonbra!
Nu vet jag vad jag kan träna på när jag rider på måndag! Men jag åker nog upp och pussar lite på honom i helgen :-)

Ny runda på Edall

I kväll red jag ut tillsammans med Eddies ägare Janet. Vi red en för mig ny runda. Min kropp var lite stum tycker jag men kära Edall försökte följa mig i alla fall. Det blev mest skritta rakt fram förutom på en sträcka där vi travade sida vid sida. Janet coachade mig samtidigt för att få mig att få till de diagonala hjälperna. Jätteroligt! Vi ska ta en lektion framöver vilket jag ser mycket fram emot!

Vi har så givande diskussioner och jag lär mig väldigt mycket. Just nu är det lite av en centrifug i huvudet som väger nya och gamla idéer med varandra. Det skönaste är att jag gillar att vara den som inte vet. Det är befriande.

Nu ska jag börja stretcha och köra "yogaboll" några gånger i veckan. Jag vill få bättre stabilitet och rörlighet i kroppen. Edall och ridning är så kul!!!

Ridtur ner till sjön.

I går var jag i stallet och red ut Eddie första gången utan att Janet följde med. Jag hade en promenerande Håkan med mig dock. Efter lite mys med både Tyr och Edall i stallet tog vi ut Edall och red iväg mot sjön. Första biten ner är det en brant backe där Janet brukar rida lite sidvärts för att inte belasta frambenen så mycket. Jag fumlade med min kropp för att få till det och Eddie väntade tålmodigt. Efter ett tag visade han mig med sin kropp hur det skulle se ut :-)
Naturligtvis red vi sedan lite vilse ner till sjön och kom fram på ett helt annat ställe än vi skulle. Men jag kände i alla fall igen mig och kunde styra oss vidare till den lilla fina strandremsan. Där gick vi ut i vattnet och vilade oss och njöt. Den platsen är så vacker. Jag längtar till hösten då jag förhoppningsvis har blivit så stark i kroppen att jag orkar rida runt hela sjön. Det tar runt tre timmar.

Vid två tillfällen övade jag mig på att få upp Eddie i trav med så små hjälper som möjligt. Han är ju så lyhörd så jag behöver bara lära mig att viska för att budskapet ska gå fram. Jag petade även på rumpan då och då när jag kände att han såsade till så att bakbenen skulle engageras lite mer. Jag känner i alla fall en stor skillnad när han trampar på lite mer. Efter bara två ridpass på honom känner jag att jag redan börjar vakna i känseln. Det är underbart!

Turen jag red igår tar ungefär en och en halv timme. Då hoppar jag av och går sista biten. Det är precis lagom än så länge. Med stretching och massage av sambon har jag ingen träningsvärk alls i dag :-) Längtar till tisdag då jag ska rida igen!

Sorg och glädje

Här har det hänt mycket. Dessvärre finns inte Anneke kvar i livet. Hon blev så illa sparkad i hagen så att hon fick avlivas direkt. Det var ett hårt slag. Jag hade blivit erbjuden att få köpa henne om ett år ifall vi kom överens och ridningen fungerade. ycket sorgligt! Jag tappade lusten för hästeriet och kände att det inte var något för mig.

Första maj flyttade vi till en lägenhet någon mil utanför Ängelholm. Vi har promederat mycket på stränderna och dit kommer ryttare med sina hästar ibland och rider. Det ser så underbart ut att rida längs havet i mjuk sand. Hästlusten kom tillbaka och för bara någon vecka sedan såg jag en annons om medryttare till en islänning. Det visade sig vara en valack på 15 år som är helt underbar. Jag har varit där tre gånger och känner mig så lycklig över att jag får vara med honom. Vi har ridit en gång för ett par dagar sedan då vi skrittade ner till en sjö med en liten sandstrand där Edall som han heter älskar att stå och njuta. När jag började bli trött efter någon timme stannade han plötsligt. Jag såg nog undrande ut för hans matte Janet frågade om jag lutade mig framåt. Det gör jag när jag blir trött. Då stannar han helt lugnt som för att säga " Om du letar upp din balans så står jag här tills du är klar". Han fick mig att känna mig trygg och lugn.
Det är något hos honom som får mig att bli mer ödmjuk och känna en så stark tacksamhet. Det har jag kännt förr men jag kan inte ta på det. Det är starkare och annorlunda helt enkelt.

I kväll var jag hos Edall för att leka lite i rundcorallen. Jag har ju förut velat känna att jag tar befälet och varit ganska yvig i mina rörelser. Med Edall finns inte alls den känslan. Han får mig att inte känna något som helst behov av att kunna utan istället en vilja att låta mig vägledas av hans kommunikation. När jag blev för yvig i mitt kroppspråk saktade han istället in och vände upp mot mig och jag backade. Det känns som att han vill visa mig hur lite jag behöver be för att få ett svar. Helt fantastiskt. Jag har aldrig upplevt det förut. Han är en vägledare för mig. Den bästa läromästare jag kan få.

Jag kommer att göra en spännande inre resa med hjälp av honom det är jag säker på!