Ojojoj vad det kan regna...

Idag har vi varit ute i regnet Edall och jag. Efter en kisspaus i regnet så kom jag inte upp på sadeln igen förrän jag hittade en riktigt hög stubbe. Jag vet inte vad som händer med min kropp. Vid ett försök fick jag benet över sadeln men orkade inte ta mig upp. Tur att Edall är så otroligt snäll som han är för när jag skulle ta ner benet igen var jag fast där jag stod ett bra tag innan jag lyckades krångla loss benet. Då var jag gråtfärdig. Men så blev jag förbannad på mig själv och den jäkla kroppen och hittade så småningom den höga stubben. Jag hade ju lovat både mig och Eddie en skön galopp. Så det blev det. En härlig galopp i ett skönt tempo. Inte för fort och inte tung i handen. Kroppen har svårt i skritten men trav och särskilt galoppen får även min kropp att lossna. Vid en stig in i skogen stannade Edall och visade mig att den här vägen går hemåt. Så den vägen blev det och den går vid en liten sjö/damm där diset låg fint efter regnet. Det är så vackra ridvägar runt stallet! Nu får jag ladda för att börja powerwalka igen så att stelheten förhoppningsvis minskar. Yogameditation har jag i alla fall gjort två gånger på tre dagar! Jag vill bli bättre på att rida så det är bara att anstränga sig lite...

Jag tappade kroppen...

I går var det ridning igen. Tiden i stallet och på Edalls rygg ger mig så mycket bra energi! Även dagar som i går då jag inte orkar hålla kroppen upprätt då jag red. Jag red ner till sjön och stod och njöt i vattnet. Edall gillar verkligen att stå där och nojsa med vattnet och bara se sg omkring. Det är verkligen underbart! Efter vattenbesöket hoppade jag av och så gick vi hem tillsammans. Jag var så trött när jag åkte tillstallet men samtidigt hade jag en inre stress. När jag kom hem var jag behagligt trött och i natt sov jag tio! timmar utan att vakna eller drömma förvirrande drömmar. Fantastiskt. Tack familjen Persson och Edall!

Fantastisk ridtur!!

Vilken urhärlig eftermiddag/kväll jag har haft i stallet! Först tittade jag på när Janet tränade med Tyr i corallen. Janet visade skillnaden när Tyr som är väldigt framtung använde bakbenen mot när han inte gjorde det. Det är så roligt att titta och få förklaringar på vad som händer!
Edall var så gullig när jag kom ut i hagen. Han lyfte upp huvudet redan när jag hade en bra bit kvar att gå till honom. När jag kom fram till honom med grimman i handen stoppade han huvudet i grimman av sig själv!!
Vi började vår tur med en gemensam promenad på en halvtimme. Det var precis vad min kropp behövde. Då hade vi hunnit nästan ner till sjön. Sedan red jag lite i skogen och ut på en skogsväg där jag började trava lite. Sedan tog vi och galopperade en lång bit åt ett håll jag inte ridit förut. Eddie älskar att få galoppera så det gick med en jäkla fart! Sedan fick han skritta lugnt på lite längre tygel för att se om han "höll sig i skinnet." Det gjorde han så då bad jag efter en stund om trav och han ville bara springa iväg fort så jag fick hålla emot lite och säga att vi travar i den här farten. Nej, sa Eddie, vi galopperar sakta istället. Gud vad jag har skrattat åt honom den här turen. Han gjorde allt för att få galoppera och när han fick det gick det fort som fasen. Det var så himla kul!!! Vi var ute i en och en halv timme ungefär. Jätteskönt!!

Tack Janet!!

Idag har jag ridit ut med Janet och Tyr som sällskap. Min kropp tycker bara att det är jätteskönt att få komma ut på en lite längre runda. Vi red en skrittrunda ner till sjön mestadels ute i terrängen så att hästarna fick trampa på ordentligt. Janet visade mig också lite övningar för att hålla mig centrerad och för att bli mjukare i ländryggen. Kanonbra! Jag provade till och från under resten av turen :-) Nu har jag en väg till att rida som är en kanonskrittrunda. Jag ska också tvinga mig att inte vara orolig för att rida Eddie fel utan våga lite mer och använda spöt för att peta honom på rumpan så att han engagerar den mer. Mycket galopp ska vi också rida så att han får lossa ordentligt i kroppen. Han är den absolut trevligaste häst jag någonsin har stött på! Jag är lyckligt tottad som får rida hinom!! Tack Janet!!

NEJ och VAR SÅ GOD

Idag tog vi en liten tur Edall och jag för första gången på en vecka. Min kropp är inte den bästa just nu så det började med problem med att komma upp... Men stora stenar och stubbar är bra hälpmedel i skogen ;-) Med det problemet löst skrittade vi iväg på grusvägen. När vi hade skrittat en sväng i skogen kom vi till en LITEN sänka där Edall stannade och stod och funderade på om man verkligen kunde gå där eller kanske den LILLA sänkan krävde ett hopp?? Jag tog tag i manen för säkerhets skull men han bestämde sig för att det gick att gå ett steg i sänkan och sedan var vi över. Han är ju för rolig. Sedan travade vi en bit då vi jobbade lite med att sträcka ut bogen ordentligt. Sedan övade vi på galoppfattningar. Kroppen orkade inte hålla igång någon bra galopp så då fick vi nöja oss med fattningar. Det är roligt tycker både Edall och jag. Vi avslutade med skritt innan jag hoppade av och vi båda promenerade sista biten. Det är så mysigt att gå ihop med Eddie. Då kelar vi lite och övar på att lyssna på på NEJ och VAR SÅ GOD när gräset lockar. Han är så duktig!

Mer promenad än ridning...

Idag provade vi en ny väg men när vi närmade oss den stora landsvägen var det så mycket trafik så jag tyckte att vi kunde väl ta en annan väg... Vi red rätt ut i skogen och huxflux var vi mitt inne i kärrmark. Jaja det är väl bara att rida tillbaka då tänkte jag men hur jag kommit dit fattar jag inte för någon torr väg ut ur denna våta marken fanns inte! Jag hoppade av och så började vi snirkla oss fram mellan tuvorna. Vi kom fram till en bäck där Edall tittade på mig som om jag hade fått totalt hjärnsläpp... "Över det där kan man väl inte gå..." Jodå uppmuntrade jag tills han tog ett litet skutt över av ren förskräckelse av vad jag hittade på. Sedan var det bara att traska på i riktning mot den vanliga grusvägen vi brukar rida hemåt på. vi gick förbi vidsvinsbökplatser och Edall stannade och såg sig omkring. Om det var för att jag tänkte, usch vildsvin.., eller för att han kände/hörde någon vet jag inte men jag började sjunga och ropa som en galning i skogen att här kommer stora farliga hästen så vik hädan alla svin :-) Jag funderade samtidigt på vad jag skulle säga om det dök upp någon svampplockare eller annan naturpromenerare. Som tur var så mötte vi ingen. Plötsligt började Edall gå framåt lite snabbare och mer nestämt och visst var så grusvägen där. Även om det inte blev mycket till ridning så var det en riktigt välbehövligt trevlig stund med bästa Edall!!

Ridit igen!

Idag har jag ridit för första gången på några veckor! Det har hänt en hel del i stallet de senaste veckorna. Först com Nikki, en camarguevalack på tre år som ska bli Janets working equitationhäst! Mycket trevlig! Sedan kom det en 6-årig travarkille som jag bara har sett någon gång och inte hunnit hälsa på ännu. Han har inte varit så intresserad. I går så kom ytterligare en kille, ett halvblod som just nu går tillsammans med Edall och lär känna in sig på gården. Travaren går själv, han gillar inte de andra något vidare och han verkar trivas med det. Hur som helst var Edall verkligt pigg. Han ville trava och galoppera hela tiden. "Kom igen - nu sätter vi fart" tyckte han :-) Han fick snällt gå lugnt tills han slappnade av lite. Då bad jag honom komma upp i trav. Sedan ville han sätta av i galopp men då fick han gå lugnt igen och då bad jag honom komma fram i galopp. Han är ju så underbar den pållen! Sedan gick vi ut i risig skog och hans öron spelade hela tiden och han undrade nyriket vart jag ville att vi skulle gå någonstans. När vi kom ut på nästa grusväg så galopperade vi mer. När jag efter ett tag bad honom sakta av tyckte han inte som jag så då ficka jag istället säga till honom... Då saktade han ner direkt. Som belöning på det fattade vi galopp igen och så höll vi på en bra bit. Jag är så kär i denna häst så det är fantastiskt!!!

Klickerträning med mera

Idag var jag hos Edall. Han går med gräsreducerare pga av fångrisken. Jag passade på att klickerträna med honom då jag förstod att motivationen skulle vara på topp. Jag kllickade när han tittade åt vänster. Först försrod han ingentin men efter en liten stund vred han huvudet åt vänster hela tiden :-) Efter ett tag provade att longera honom lång och låg i böjning. Det gick riktigt bra i högervarv. I vänstervarv var det svårare att få honom att söka sig ner. Det kan nog bero på mig då jag är så dålig på att byta hand att jobba med... Får börja borsta tänderna med vänsterhanden tror jag... :-)
Sedan fick han vila lite medan jag pratade med Janet. Efter ett tag kom han fram när han kom ihåg äpplet och började titta åt vänster igen :-) Han är för gullig!